fredag, juli 29, 2005

Med lärdom och makaroner i blick

Svegfors vs Hammarskjöld

Landshövdingen i Västmanlands län Mats Svegfors har många strängar på sin lyra. Nu har han därtill, lagom till hundraårsminnet av Dag Hammarskjölds födelse (I DAG!!!), publicerat sitt verk "Dag Hammarskjöld Den förste moderne svensken" (Norstedts förlag). Redan bokens titel avslöjar Svegfors. Ty Svegfors hymlar inte med sin tes utan driver klart och tydligt uppfattningen om Hammarskjöld som den förste moderne svensken. Han gör det metodiskt och med flyhänt penna. Svegfors går igenom aspekt efter aspekt i Hammarskjölds liv och person. Det är en skicklig skribents bok, lättläst när Svegfors tar oss med till dem som påverkade Hammarskjöld. Dag Hammarskjöld porträtteras som en intellektuell men blyg man som utifrån sin övertygelse, sina värderingar och sin egen identitet sätter avtryck i historien. Han är en i ordets sanna och allra bästa betydelse moralisk person som utövar ett moraliskt ledarskap. Något som ju efterfrågas än mer i vår tid.

Dag Hammarskjöld, son till en statsminister riksdagsledamot lagman och ambassadör, gjorde en remarkabel karriär som ämbetsman och statsråd innan den kröntes som oväntat aktivistisk och framgångsrik generalsekreterare för Förenta Nationerna. Han stod starkt och karaktärsfast för värdena i Förenta Nationernas stadga, fick amerikanska soldater fria från kinesisk fångenskap, utmanade det totalitärt socialistiska Sovjet och det gaullistiska Frankrikes arrogans. Han betalade ett personligt pris men förblev principfast och odlade nära relationer till flera av tidens ledare, oavsett deras politiska eller nationella hemvist. Efter en våldsam död under ett fredsuppdrag å FN:s vägnar i en flygkrasch i den afrikanska djungeln 1961 hittades i Hammarskjölds bostad i New York manuskriptet till boken, egentligen dagboken "Vägmärken", som troligen var avsett för publicering och som också gavs ut 1963. "Vägmärken" bygger på Hammarskjölds egen "diskussion" med Gud och sig själv över existentiella frågor. Han visar en mystikens väg. På hur en kristen bas är framkomlig som inre kompass på både logiskt och känslomässigt plan i den tid som av somliga påstås vara upplyst och rationell men ofta är raka motsatsen. Och just därför är tron, när hjärta, värden och logik bildar en helhet, en verklig Väg. För dem av oss som håller "Vägmärken" som en av de mer angelägna böckerna och Hammarskjöld som en av de största under 1900-talet är förstås Svegfors bok särskilt intressant. Svegfors publicerar också Hammarskjölds radiotal från 1954 sju år före döden vari han tydligt deklarerade sin kristna värdebas och varför den i ordets djupaste mening är just "modern". Bidragande kan ha varit att Hammarskjölds mor som fostrade honom medan fadern gjorde karriär i unge Dag präntade in ett etiskt tänkande.

Svegfors skriver ömt, nästan kärleksfullt, om Hammarskjöld samtidigt som han inte döljer de sidor hos Hammarskjöld som en och annan i hans tid hade svårt för. Hammarskjöld kunde uppfattas som kylig och distanserad, något Svegfors förklarar med att Hammarskjöld tagit på sig en livsuppgift som i alla situationer knappast inbjöd till "small talk". Han var kanske inte något "socialt djur" men accepterade den sociala konvenansens krav när situationen så fordrade för att arbetet för värderingarna skulle bli framgångsrikt. Han rörde sig fritt över alla gränser, geografiska som mänskliga. Även om Hammarskjöld hade nära vänner förblev han ogift. Typiskt för vår tid är väl tyvärr därför att Svegfors ser sig nödgad till ett resonemang, närapå ett försvarstal, om Hammarskjölds sexualitet, ungefär som om det skulle förta något av hans styrka. Är det inte nog med Hammarskölds beskrivning av sig själv som "enhörning utan maka"?

Visst går det att le något när Svegfors konstaterar att varje epok och tanke alltid anser sig vara den främsta för att sedan, månne medvetet, gå rakt in i denna egengillrade fälla. För på något annat sätt kan inte en och annan bisats från Svegfors tolkas. Men de slängarna skymmer inte boken och mannen i dess centrum. Svegfors avlivar raskt myten att vi intet skulle ha att lära av det förflutna. Tvärtom låter han begripa att Hammarskjölds storhet blott kan förstås genom historisk och filosofisk kunskap. Vant låter han stora tänkare som den världsvida kristna kyrkans Johannes av Korset, Thomas av Aquino, Thomas a Kempis tillsammans med den judiske filosofen Martin Buber bilda kuliss för formandet av Hammarskjölds syn på tillvaron. Hammarskjöld blir hos Svegfors en person som hämtar sin inspiration hos dem alla, och intressant nog även hos den tämligen okände svenske författaren Bertil Ekman.

Bokens final blir en svidande uppgörelse med Hammarskjölds belackare. Svegfors har nästan skrivit en helgonbiografi. Varför annars kalla kapitel "offerdöden" och "postum hädelse"?. Svegfors visar hur Hammarskjöld var före sin tid genom att i trohet mot de dygder och värden som han höll högt ifrågasätta den av somliga sekulärfundamentalistiska (mitt ordval) skribenter så omhuldade åsikten att "allt är politik". Allt är inte politik konstateras det. Ty politiken måste vara begränsad även om de värden som utgör dess grund inte nödvändigtvis ska eller bör vara det.

En läsare av i dag kan sedan förstås inte låta bli att fundera på hur i all världen en person av Hammarskjölds dignitet skulle kunna hävda sig i en så slätstruken tid som vår när blott ytlighet, nakenchocker och dokusåpor hemsöker löpsedlarna? Svaret ligger förmodligen i de värden som Hammarskjöld personifierade. I långa loppet kan inget annat än trohet, ärlighet, lojalitet, uppriktighet, pliktkänsla och målmedvetenhet segra, även om det onekligen kan se mörkt ut längs vägen. En väg som Hammarskjöld hanterade med hjälp av de "Vägmärken" som ledde honom efter "själens mörka natt" (för att nu tala med Johannes av Korset) då han till slut accepterade sig själv, sin kallelse och (ytterst konkret) sin roll i FN. Först då förmådde han att bli en riktig storhet med given plats i historieböckerna.

Mats Svegfors bok om Dag Hammarskjöld bör läsas av alla och envar med intresse för livet och en god etiks närvaro i samhällsfrågorna. Den rekommenderas. För egen del lär jag också fortsätta att då och då gripa efter och låta mig beröras och inspireras av Dag Hammarskjölds eget manuskript, egna karta, i "Vägmärken".

Torsten

torsdag, juli 28, 2005

Offentlighetens ljus

Demokrati förutsätter delaktighet och kommunikation. Det är vackra ord, jag vet, men jag tror på dem. Därför är det så smärtsamt när demokratin faktiskt hotas. För det är just det som det handlar om. Jag tänker förstås på de förtroendevalda i kommuner, landsting och på nationell nivå, i säkert alla partier, som faktiskt hotas för sina åsikter. Eller, som i många kommuner, när de gör sitt yttersta för att på ett humant sätt följa regelverket i svåra situationer. Klimatet har blivit hårdare. Det märktes i valrörelsen till Europaparlamentet förra året. Vid ett torgmöte försökte faktiskt en person tända eld på högtalaren som jag använde. Förvisso var nog inte den personen riktigt tillräknelig men än värre är det när människor medvetet sprider ”jävelskap”. Försynta små meddelanden. Som av en händelse just när något sagts och gjorts offentligt till förmån för en mer kärleksfull flyktingpolitik. Eller mot de extremister på vänster- och högerkanten som kastar sten mot poliser och butiksägare.

För min del har jag valt att ligga lågt med det som framförts. Tystnaden bröt jag i VLT. Jag har kanske varit förskonad ändå. För jag har bara drabbats när det handlat om flyktingfrågan eller om bekämpande av antidemokratiska krafter på vänster- och högerkanten. Men jag har ändå fått nog. Därför valde jag att berätta. Offentlighetens ljus ska kastas på de skygga krafterna.

Samtidigt går det att fundera. När Aftonbladet publicerar passbilder på riksdagsledamöter med skottkryss i pannan (jag var inte bland dem för jag är med i registret över ekonomiska intressen) och en annan dag har adresser till ”kändisar”. Jag vill inte leva i ett kallt samhälle. Men när motsatser accentueras och mötet människor emellan motarbetas för att sedan utebli föds just det klimatet.

Torsten

onsdag, juli 27, 2005

Det behövs en civilkuragelag

måndag, juli 25, 2005

Varför skolas studenterna i svartjobb och bidragsberoende?

Läs artikeln från Kristdemokraterna och SACO Studentråd

Avskaffa fribeloppsgränsen för studenter

Läs artikeln från bl.a. partierna och ungdomsförbunden i Allians för Sverige

tisdag, juli 19, 2005

Mix á la Lindström den 19 juli 2005

- Odelbar
- Sommar
- Potter växer
- Glädje, sorg och förakt
- Häktet hotas Igen
- Ta bort inkomsttaket
- Bilisterna drabbas dubbelt upp
- Almedalen
- Romeo och Julia
- Sjukt friska
- Och priset för utbildningsfabriken betalas av
- Baylan borde tänka om
- Nästa

lördag, juli 16, 2005

Bilisterna drabbas dubbelt upp

Potter växer - ännu mer...

Ett par heta sommardagar passade jag på att ta mig igenom den femte boken om ”pojken som överlevde”; ”Harry Potter och Fenixorden” - lagom f ö när den sjätte boken i sin orginalversion var på väg till bokhandelsdiskarna. Boken har fått vänta eftersom de 1001 sidorna inte direkt lämpar sig för att vardagens lät nomadiserade tillvaro. Inte nog med att sidantalet är högre än i tidigare böcker, JK: Rowling låter också den i boken femtonårige Harry växa på fler sätt samtidigt som berättelsen också på fler sätt blir mer mångfacetterad. Harry Potter är nu i verklig bemärkelse en ”underdog” som bekämpar de alltmer totalitära tendenserna i trollkarlsamhället och på skolan Hogwarths. Sanningssägarens, eller för den delen kanske minoritetens, utanförskap tecknas väl på sätt som skulle kunna stämma in på alla förtryckarfasoner, såväl sekulär statsfundamentalism som andra extremiteter. Men Harry blir också alltmer en människa av kött och blod. De första trevande romanserna, eller försöken därtill, utspelas nästan bedårande rart.

Samtidigt måste jag fråga mig vem Rowling skriver för. Barn lär knappast uppfatta alla finesser i historien medan vuxna lätt kan tröttas av alla troll och formler. Eller så skriver hon helt enkelt för större barn, och de största barn som finns är som bekant i vuxen ålder. En smula charmerande är det i alla fall.

Torsten
www.torsten.kristdemokrat.se

tisdag, juli 12, 2005

Sommar

Äntligen njuter jag, och förhoppningsvis också Du, av den svenska sommaren och en rytm fjärran vardagens. Det är ljuvligt med lata dagar. Och riktigt varmt har det varit. Mängder av billiga deckare slinker ner, liksom en och annan godare bok. Tåg och flyg har ersatts av cykel. Lite skrivarbete blir det men på det hela taget är tempot annorlunda än annars. Tack och lov.

Torsten
www.torsten.kristdemokrat.se

måndag, juli 11, 2005

Häktet hotas Igen

Västerås är i dag centrum för rättsväsendet i regionen med åklagarmyndighet, tingsrätt, frivård, polismyndighet och häkte. Häktet är hårt belastat och olika extraplatser har under längre tid fått användas i Köping, Sala och Enköping. Så kallade fyllericeller har till och med nyttjats. Det har föreslagits att häktet, det enda i Västmanlands län, skulle flyttas till annat län. Det förslaget verkar tack och lov ha fallit efter många turer.

Nu iordningsställs en kriminalvårdsanstalt i Sala. Det är positivt för tillgången på fängelseplatser. Emellertid har också tanken på att minska och i förlängningen slopa häktesplatser i Västerås väckts. Skulle häktet flyttas innebär det att betydande arbetstid för poliser, åklagare och advokater kommer att läggas på transporter. Det är inte rätt sätt att använda tjänstetid och riskerar till och med genom längre utredningstider att urholka rättssäkerheten. Vidare är förslaget knappast effektivt vare sig samhällsekonomiskt med tanke på de ökade rese- och transportkostnaderna eller miljömässigt eftersom fler transporter blir resultatet av förslaget.

Häktet i Västerås bör vara kvar i oförändrad eller - helst - större utformning. Det utrymme som därmed frigörs på fängelset i Sala kan användas till ytterligare fängelseplatser. Det har jag nu i dag tagit upp i Riksdagen med justitieministern.

Torsten
www.torsten.kristdemokrat.se

torsdag, juli 07, 2005

Glädje och sorg i London

Först kom glädjebeskedet att London välförtjänt fick äran att arrangera de Olympiska spelen, symbolen för vänskap och gemenskap, 2012.

Sedan kom bomberna. Människoliv skördas. Liv slås i spillror.

Attackerna var ändå väntade. Terrorns mörka krafter hatar den öppenhet som ett demokratiskt samhälle utstrålar.

Storbritannien behöver vår vänskap. Men den räcker inte. Sverige måste stå upp tillsammans med de krafter, bl.a. Storbritannien och USA, som värnar friheten i vår värld. Den insikten måste leda till praktisk handling.

Torsten
www.torsten.kristdemokrat.se

Almedalsspektaklet

Så har jag lämnat Almedalen för i år. Spektaklet blir bara värre. Och bättre. Å ena sidan har de politiska partierna i hög grad tonats ner på arenan. I stället har allsköns intresseorganisationer, inte minst fack och arbetsgivarorganisationer, tagit över. Det är knappast något egenvärde ur ett demokratiskt perspektiv att stockholmstyckarna bara byter vattenhål för några dagar. Å andra sidan är det bra för demokratin att politiker och andra kan mötas, samtala och lära tillsammans, av och med varandra. Därför måste Almedalsveckans fördelar ändå överväga. Och Visby är ju vackert trots de ”Stockholmspriser” som får en kille från bruket att blekna.

Almedalsveckan inleddes av Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund. Läs hans tal på http://www.kristdemokraterna.se

Torsten
www.torsten.kristdemokrat.se

Ta bort inkomsttaket

Läs dagens artikel på Brännpunkt i Svenska Dagbladet.

Torsten
www.torsten.kristdemokrat.se

Romeo och Julia

I går blev det traditionsenligt (det var andra året i rad!) besök i Roma Kyrkoruin. I år för att se Shakespeares ”Romeo och Julia”. Föreställningen som framfördes utomhus var väl värd att se Shakespeares tidlösa magi trollbinder än. Och scenografin gör sitt till.
Missa inte Romateatern om Du har vägarna förbi den närmaste tiden!

Torsten
www.torsten.kristdemokrat.se

onsdag, juli 06, 2005

Sjukt friska

Under Almedalsveckan presenterade vice partiledaren Maria Larsson en kristdemokratisk lösning för att minska sjukskrivningarna. Det behövs när var sjätte är sjuk eller förtidspensionerad samtidigt som folkhälsan aldrig varit bättre. Lösningen fokuserar på förebyggande arbete, en ny Frisk-försäkring med rehabilitering, skarpare krav på läkarintyg och omprövning av förtidspensionerna. Läs mer på http://www.kristdemokraterna.se/PressOchMedia/Pressmeddelanden/ForetagandeOchArbete/atertillarbete.aspx

Torsten
www.torsten.kristdemokrat.se

tisdag, juli 05, 2005

Vilka betalar priset för (s) utbildningsfabrik?

Studenterna förstås! Vilka annars? I Visby var jag med på två debatter om högskolan. Socialdemokraternas enda mål i högskolepolitiken har varit att 50 procent av gymnasieeleverna ska läsa vidare på högskolan. Priset har blivit sämre kvalitet i undervisningen, ekonomisk kris på lärosätena,stora brister i studenternas studiesociala situation och akut brist på studentbostäder.

Högskolornas ekonomi har utarmats med en försämrad kvalitet i undervisningen som följd. En femtedel av resurserna har försvunnit på tio år. Kristdemokraterna har
länge krävt förändringar i resursfördelningssystemet för att hejda den negativa utvecklingen men regeringen väljer att slå dövörat till.

De ekonomiska bristerna drabbar även studenternas studiesociala situation. Stora satsningar behövs för att anpassa samhällets olika trygghetssystem efter studenternas villkor. Även studenter måste ha råd att vara sjuka.

Även den akuta bostadsbristen för studenter ignoreras. Allt för få studentbostäder byggs och de få som byggs har hyror som är betydligt högre än vad de flesta studenter klarar av. Kristdemokraterna har förslagit att ett investeringsbidrag för studentbostäder ska införas för att lösa den mest akuta krisen, men inte ens det kan socialdemokraterna acceptera.


Torsten
www.torsten.kristdemokrat.se

måndag, juli 04, 2005

Baylan borde tänka om

Svenska folket tar avstånd från sossig mesighet i skolpolitiken har en undersökning visat Folk har bättre förståelse för arbetssituationen i svenska skolor än skolminister Ibrahim Baylan. Att lärare ska ha befogenheter nog för att upprätthålla arbetsro och ordning är en självklarhet för de allra flesta. Frågan är bara när även skolministern ska inse detta enkla faktum.

Undersökningen är en bekräftelse av den kritik som vi tillsammans med lärare och skolledare under många år framfört till s-märkta skolministrar, men som alltid mötts av döva öron. Nio av tio anser att lärare ska ha goda möjligheter för att skapa arbetsro i skolan, till exempel rätt att beslagta störande föremål och rätt att visa ut en elev under resten av lektionen.

Idag upplever många lärare och skolledare att skollagen är ett hinder i arbetet för att skapa arbetsro, snarare än ett stöd. Det är inte rimligt. Det är en skandal att socialdemokraterna inte lyssnar på den kritik som ständigt förs fram och att de gång på gång skjuter upp arbetet med den nya skollagen!

Kristdemokraterna har tidigare presenterat ett sjupunktsprogram för att komma till rätta med ordningsproblemen i skolan. Det handlar om tydliga regler för vad som är tillåtet och inte, om etiska samtal i vardagen, om skriftligt omdöme i uppförande och ordning, om att tillåta skolorna att skriva in skolk i betygen, om fler vuxna i skolan med mera. För att stävja mobbning och en allt mer sexualiserad modehysteri har vi även föreslagit att skolor ska ges rätt att införa någon form av skolklädsel.

Det är glädjande att svenska folket anser att skolan är den viktigaste frågan i det politiska arbetet. Det visar att det finns ett stort intresse och ett genuint engagemang för att förbättra skolan. Det är vårt ansvar som skolpolitiker att ta vara på det intresset och utveckla en politik som är ett stöd för skolans utveckling och inte ett hinder.

Torsten
www.torsten.kristdemokrat.se

lördag, juli 02, 2005

Mix á la Lindström den 2 juli 2005

- Rätt
- Jämtland
- Riksting om barn och andra människor
- Ungdomsfylleriet är inget ungdomsproblem
- Bristen på yrkeslärare
- Blair i Strasbourg
- Missa inte
- På väg till Almedalen

Riksting om barn och andra människor

I dag har jag kommit hem från Kristdemokraternas riksting i Skövde. Sisådär 229 motioner om stort och smått behandlades. Och trevligt var det på denna kristdemokratiska ”fest”.

Inför rikstinget fick vi oväntad draghjälp av liberala Expressen (!) som på ledarplats slog fast. ”Kristdemokraterna brinner på ett mycket sympatiskt sätt för det mänskliga livets vardagligheter som inte ska kränkas av staten eller av girig kapitalistisk rovdrift. Här finns en idealitet och en radikalism som de andrar partierna saknar - - - ett skattesystem som inte kränker rättskänslan, en skola där eleverna inte kränker varandra, en polis att ringa till och en respekt för folks önskan att leva i familjer”.

Och så talade fil.dr. Per Kågesson, han med boken ”Tid för barn” vari han går igenom befintlig kunskap om små barns (1-5 år) hälsa. Han redogjorde för att elevers hälsa de senaste tio åren drastiskt försämrats. Nästan alla har blivit mer nedstämda, okoncentrerade eller stressade. Orsaken är bristen på tid mellan föräldrar och barn. En femtedel av föräldrars tid med barnen har trots allt försvunnit. Kågeson argumenterade starkt för ett vårdnadsbidrag för små barn, också för att små barn på dagis är mycket mer sjuka än hemmavarande barn. Han avvisade också den socialistiska myten om att barn skulle lyckas bättre i skolan om de börjar tidigare på dagis. Någon sådan skillnad mellan barn som börjar vid 1 eller 3 års ålder finns helt enkelt inte. När ska socialdemokraterna inse detta? När ska Sverige få en ny regering med barns bästa för ögonen?

Torsten
www.torsten.kristdemokrat.se

Free Website Counter
Counter
Links
Links
Links
Links
Links
Links